Nu hade jag kommit tillbaka till mitt gamla jag (efter den första psykosen). Min praktik på krogen hade gått bra mot slutet men det var ändå inte vad jag ville syssla med. Jag sökte och fick praktikplats på ABB islället. Och efter cirka en månad så flyttade jag hemifrån. Jag hade vid det här laget brytit helt med psyk. Jag tog inga tabletter och träffade inga därifrån. För det som hänt mej kunde aldrig hända igen.....

Det började även denna gång med stora händelser i mitt liv som fick mej mig  uppåt. Med alla nya intryck som medförde. Jag tog också upp en del bekantskap med ett par tjejer (båda från kyrkan) som delade lägenhet på den nya stadsdelen som jag hade flyttat.

 

När allting börjar snurra fortare så kommer dom galna tankebanorna in och erövrar de sunda och normala. Då

är det så att man är "över" alla andra. Och man tycker sej kommit på "det" igen. Det vill säga meningen med livet (med allas liv) och allt börjar kretsa kring mej,där jag är nån slags företrädare åt GUD.

 

Jag trodde att det fanns levande döda sådana som hade sålt sin själ antingen till GUD eller djävulen, och att de sen grupperade upp sig i t.e.x Hollywood och gjorde filmer med dolda budskap som jag kunde ta till mig information av. Att det var ett slags "stjärnornas krig" där man fajtades om min själ. Och dessa stjärnor var naturligtvis övermän. Och de använde sig av dolda budskap därför att de skulle bli fysiskt dödade om dom avslöjade vad dom visste. Därför var jag inne på att många musikgrupper använde sig av onda tecken i syfte att förvilla att dom egentligen var goda. Mycket av detta dubbelspel gör att man till sist varken vet ut eller in.

 

Denna psykos började på allvar en strålande dag när jag inte åkte till jobbet utan i stället tog bussen till min gamla gymnasieskola. Jag hade inte sovit den natten och jag hade hört skrik så jag förstod att någonting skulle hända i världen.

Där flöt jag runt som om jag var drogad, och sökte efter ledtrådar. Efter nån timme så började jag gå därifrån

in mot stan ( några kilometers gångväg )  där irrade jag runt bland annat i Domkyrkan. Jag har sedan lite dålig koll på vad som hände men senare så lånade jag farsans cykel och for tillsynes planlöst ( men jag hade hela tiden en plan ) genom stan. Jag trodde vid det här laget att jag var marknaden,  och då kom jag förbi myrorna

gick jag gick in och byte identitet. Köpte en avklippt jeansjacka och ett par hårdrocksplattor. Cykeln den gav

jag bort till Myrorna ( men jag glömde att ge dom nyckeln). Väl ute så möter jag en kyrkpolares syster som jag är lte förtjust i. Hon hejar och jag tänker att det är henne som jag skall gifta mig med. Efter tjugo minuters promenad så är jag nere på stan igen. Där går jag in på Frälsningsarméns cafe, och vill snacka med högsta befäl. Jag klagar också på att dom inte har någon hårdrocksplattor i sin skivback som står där. Efter ett tags flackande så beger jag mej hemåt. När jag nästan är hemma så passerar dom tidigare nämnda tjejernas hus. Jag går upp och ( som det visar sej ) gör livet surt för dom.

 

När jag först kommer upp så berättar jag lite vad jag varit med om. Dom fattar nog att allt inte står rätt till men

förstår att jag är trött efter mina strapattser. På något sätt så ha folk fått reda på var jag är, och det börjar ringa samtal från olika kontakter inom kyrkvärlden. Bland annat en som vill tala med mej och säger att jag ska uttala orden "jesus är herre"(detta för att han skulle kolla om jag var besatt av en ond ande). Jag lägger mej sedan på soffan för att vila en stund. Men råkar i ett gräl med en av tjejerna senare på natten vilket blir droppen,och jag får pallra mej av hemmåt.

 

Hemma sen:

Klockan är någonstans på småtimmarna ( till en vanlig arbetsdag ). Jag hade lyft ut min 70 Watts gitarrförstärkare på balkongen med volymen på max och drar av ett solo efter min begränsade förmåga.Detta förfärliga  oväsen ledde nog till att en och annan skönhetssömn avbröts i höghuset där jag bodde. Och efer några minuter så ljuder dörrklockan......

 

Resten av natten så var jag tystare men med sprudlande aktivitet. Bland annat så gjorde jag ett riktigt  dop i badkaret med kläderna på. Och i åkte också min brev och vykortssamlling och alla böcker jag kom över .Ett ägg som skulle symbolera det nya livet. Jag trodde där jag nu satt bakom draperiet och väntadei badet att kyrkpolarens syrra komma in som en ängel. När denna önskan inte infriades så höll jag bland annat på och petade ut diverse små prylar ut genom brevinkastet(ledtrådar)...

 

På förmiddagen sen så ringde farbror polisen på dörren , som stod där tillsammans med morsan. Det var husombudet som tillkallat dessa. Jag öppnade och jag sa att jag skulle följde med jag ska bara...och så tog jag bort nyckel för nyckel i knippan tills bara nyckeln till framgång fanns kvar.Sedan använde jag ett lumpenuttryck när jag satte på skorna ( fötterna hade skavsår efter gårdagen ) "Det är inte skorna som ska forma sej efter fötterna utan tvärtom". Sedan följde jag villigt,men trodde inte att man skulle ta med mej psyk utan till säkerhetstjänsten.Jag förklarade för snutbruden som också fanns i polisbilen att "jag hamnat i ett tillstånd av nirvana när höger och vänster hjärnhalva hade växt ihop". Det vill säga att jag kan ta in information i kubik.

Men konstigt nog så tog dom mej till psyk. Där vart det för andra gången en månads vistelse på avdelning utan egen nyckel, fast man var lugn redan efter "hästsprutan"....