Psykos IV
Denna gång hände det i en annan stad. Jag och två andra från jobbet var utlånade till ett annat storföretag.
Vi hade varit där i drygt 7 månader ( och veckopendlat ). Jag var övertygad om att jag inte skulle få någon mer psykos. För nu så käkade jag lithium regelbundet för första gången, samt att jag träffade en psykolog varannan vecka.
Jag hade för några veckor sen tagit kontakt med min kusin som bor Göteborg, och vi hade bestämt att vi skulle träffas. Bara tanken av att göra något annat en att åka hem under helgen fick mej att bli uppåt. Dagen som jag skulle åka dit så gick jag och strosade på stan, och köpte bland
en Helloween cd som jag tidigare hade haft på band . Man får en kick av att lyssna på bra musik som jag inte hört på länge. Och väl på tåget så får jag sätet bredvid en urläcker tjej och vi småpratar nästan hela vägen. Hon var väldigt söt, och detta fick mej att känna mej som om jag var vanlig ( inte en ärrad mano depressiv man med kontaktsvårigheter inför tjejer). Vi skilldes i alla fall åt med kram, och jag tog spårvagnen till min kusin. Vi hade en jättebra helg och på lördagen så slöt min tvillingbror upp. Detta var valhelgen -98 och jag hade en hjärtefråga nämligen att bögar och lesbiska inte skall få adoptera barn. Och jag började känna mej viktig igen.att jag kunde påverka omgivningen i den frågan.
Andra natten i Göteborg sov jag dåligt och den tredje likaså, men jag mådde som en prins och låg och tänkte massa glada tankar. När vi skulle
åka hem så fick jag skjuts av min bror, en omväg för honom på cirka 25 mil. På vägen så turades vi om att köra den lite sportiga bilen. Jag körde för fort när jag plötsligt såg en polisbil på en ståendes på en avtagsväg. Jag var säker på att han skulle köra ifatt mej och ge böter, men inget hände. Då började jag misstänka att brorsan var imaskopi med polisen. Vid det här laget så hade jag inte längre förmågan att sålla bort knäppa tankar utan dom var nu verklighet. Hemma sen ( i min tillfälliga möblerade lägenhet ) så kom brorsan och jag i en liten dispyt angående valet (valvakan gick på TV). Jag sa att adoptionsfrågan var den viktigaste frågan. Då frågade han:
"Men om det inte var Krist Demokraterna utan Vänstern som drev den frågan ( brorsan är högervriden ) skulle du ha röstat på dom då?
Jajamen sa jag!
Detta uppfattade jag som anledningen för honom att dra sig hemmåt.
Dagen efter var det jobb igen och mina jobbarpolare kom och hämtade mej. Det händer inget speciellt den första dagen, men psykosen håller på och pyr. På natten kan jag inte sova, och tror då att någon genskjuter mej med osynliga strålar. Så jag går och lägger mej på golvet i städrummet. På jobbet dagen efter så får jag ingenting gjort på hela dan. Jag försökte att börja skruva ihop saker men tankarna är så mycket större. Jobba kändes så meningslöst. Jag vankade tillslut av och an efter ledtrådar och trodde man hade satt mej i ett expriment för att se vilka lösningar
jag skulle komma upp med. Dessa storföretag hade intresse av mej . En på bygget var i sverigeeliten i någon kampsport hade jag fått reda på. Och när han gick hem så spände jag ögona i han för att visa att jag var herren på täppan men han tittade rakt fram.
När vi kommit hem för dagen så låste vi om oss ( vi hade tre lägenheter bredvid varann ).Den natten slog det över. Jag slängde ut min plånbok från tredje våningen ( jag hade som tur var tömt den ). Det var ett Stockholms emblem på den och detta symboliserade att jag fortfarande ville ha Stockholm som huvudstad ( jag hade ju vart i götet och synat ), och att någon kontaktperson där nere med denna insikt skulle plocka upp den. Sedan började jag slänga ut alla saker från mitt sovrum ( inklusive garderobsdörrarna ) in i vardagsrummet och det såg efter ett tag ut som ett bombnedslag där. På morgonen sen så hade jobbarpolarna fixat extranyckel av husvärden, för jag hade inte öppnat när dom ringt på. När dom kom in satt jag i TVfåtöljen coollugn som om ingenting hade hänt, med bara en handuk omkring mej ( jag hade duschat iskallt i en halvtimma skulle vattenmätaren visa men egentligen bara stått bakom draperiet. Dom gick ut och ringde lite samtal. Då klädde jag på mej tog inga pengar eller nycklar med mej. Och gick ut rakt förbi dom där dom stod på loftgången. Jag var på väg till stationen,för jag skulle hem till far. Nästan framme vid tågstationen så hittar dom på mej,och den ena en riktig kraftkarl försöker och
hålla fast mej men jag sliter mej och spänner ögona i han, och han förstår att jag menar allvar.
"JAG SKITER I ER. JAG SKITER I DIG OCH I DIG!" skrek jag. Vad jag menade var att makten försökte finna svar i min DNA ( skit ). Man hade hållt på och jobbat med avloppet på jobbet.
Väl inne i stationshuset så tar jag reda på när tåget går. Jag var övertygad om att jag skulle få åka gratis för lokföraren. Jag ville åka tåg bara
för att det var SVERIGES JÄRNVÄGAR och inte några privata intressen. Än hade jag inte sålt min själ till något märke eller företag. Det visade sig vara några timmar kvar. Jag sätter mej ner och är lugn, och jag har läget fullständigt under kontroll tycker jag. Tröttheten tar vid och jag lägger mej för att sova på bänken och ber en kvinna bredvid mej att väcka mej när tåget kommer. Men hon skulle med ett tidigare tåg. Då går jag till den lilla kiosken och ber om en pappersmugg varmt vatten. I munnen har jag en honungssmak och jag kände mej som Simson och trodde att berättelsen om det döda lejonet med honungen i käften nu var jag. Efter ett tag kom det så in en asiat och går fram lite försynt med ett flin på läpparna och frågade mej något ( jag kommer inte ihåg vad ).Jag svarade:
"vad flinar du åt."
Han frågade mej igen ,lika vänligt och med samma flin.Denna gång skriker jag åt honom:
"VAD FLINAR DU Ã…T!!"
Om inte förr så ,nu förstod alla i centralen att nått var galet.
Utanför så hade det nu samlats två poliser, och min farsa hade också kommit ( han hade varit och jobbat i närheten ) plus att mina två arbetspolare var där. Efter ytterligare lite grejer så gick jag och bad om varmt vatten en tredje gång. Nu trodde att det här med vattnet var något liknande med det i filmen "the GOLDEN CHILD". En sidodörr från kiosken stod öppen och jag gick ut. Där läxar jag upp den ena polisen lugnt men
intensivt och säger att han inte har någon koll hur allt går till. Han bara går andras ärenden. Dom försöker hela tiden få med mej, men ingen kan göra någonting för jag har inte gjort något brottsligt.Tillslut så gör jag en kovändning och går med på att följa med mina arbetspolare ( repressentanter för säkerhetspolisen och övermänskliga bägge två i min värld ) och inte med min far som jag ju skulle åka tåg till. Under bilfärden ( som är cirka 10 mil lång ) sades ingenting vi satt alla i våra egna tankar. När vi kom in i hemstaden så slog det mej först, att dom kommer inte att ta mej till sina kontakter utan till psyk. Och jag fann mej i detta ( undermedvetet så kände jag igen situationen ).
Inne på psyk så åkte jag på hästsprutan ( manin's slutstation ) igen efter ett par gånger i tvångsängen ( du spänns fast liggandes på rygg i händer och fötter). Så slutade det för denna gång....