Det är natt och alla sover i den industrialiserade förorten, alla utom en . Hans skepnad lyses upp av en gatlycktas sken. Hans spända och intensiva blick sveper fram och tillbaka på den sedan timmar tomma parkeringsplatsen. Kallsvetten rinner ned för den långa pannan och silas upp i olika flodsystem när mannen plötsligt rynkar på pannan och de stirriga ögona tycks har fastnat på en punkt ett tiotal meter därifrån....spänningen är olidlig och mannen kramar allt hårdare om sitt vapen. Han står blickstilla och väntar……..men ingenting händer. Det var nog ingenting tänkte mannen och gick hastigt bort från ljuset av gatlyktan med pistolen dragen och ögona på spänn.

 

Den mystiske mannen är inte en massmördare som rymt från sin permission och ingen desperat inbrottstjuv heller. Tvärtom, han är nattvakt på företaget PLASTIC TOYS. Urban som mannen heter är en lite smårund man någonstans i 52 årsåldern, han har en platt näsa under en jättelik panna. Den lille mannen är inte den kroppsbyggartyp som man förknippar men nattvakter. Men så har ju inte det här företaget haft några bekymmer med inbrott heller och det beror nog mer på, att företagets produkter inte är så attraktiva, än på nattvaktens avskräckande verkan.

 

Och det var på grund av den spänningslösa tillvaron som gjorde att Urban började använda hallucinerande  droger, för att få det lite mer spänningsfyllt. Urban blir nu, flera gånger varje natt, förföljd av inbrottstjuvar och rånare som egentligen är skuggor. Att företaget låter en sådan galning som Urban att vara nattvakt och bära pistol kan man tycka är en gåta. Men om man tittar lite närmare på Urbans pistol, där han nu går fram och tillbaka på företagets parkeringsplats, ser man att det bara är en av företaget PLASTIC TOYS egna plastpistoler. Men det vet ju inte den lille mannen….och inte tjuvarna heller om det funnits några.